DhammaTalks.net

 

Âdittapariyâya Sutta
- Eldspredikan

Samyutta Nikaya XXXV.28

 

Senaste rättning av fel 07-12-20

Detta har jag hört:

En gång vistades den Välsignade i Gaya tillsammans med tusen munkar. Han sade till dem:

Munkar, allt står i lågor. Vad är det som står i lågor?

Munkar, ögat står i lågor. Alla synbara ting står i lågor. Ögats medvetande står i lågor. Ögats intryck står i lågor. Och allt som uppstår på grund av ögats intryck - upplevt som angenämt eller plågsamt, eller varken angenämt eller plågsamt det står också i lågor. Från vilken eld stiger lågorna? Lågor från begärets eld, från hatets eld, från villfarelsens eld. Jag säger att det brinner från födelsens, åldrandets och dödens, från sorgens, förtvivlans, plågans, våndans och misströstans eld.

Örat står i lågor. Ljuden står i lågor. Örats medvetande står i lågor. Örats intryck står i lågor. Och allt som uppstår på grund av örats intryck - upplevt som angenämt eller plågsamt, eller varken angenämt eller plågsamt, det står också i lågor. Från vilken eld stiger lågorna? Lågor från begärets eld, från hatets eld, från villfarelsens eld. Jag säger att det brinner från födelsens, åldrandets och dödens, från sorgens, förtvivlans, plågans, våndans och misströstans eld.

Näsan står i lågor. Doften står i lågor. Näsans medvetande står i lågor. Näsans intryck står i lågor. Och allt som uppstår på grund av näsans intryck - upplevt som angenämt eller plågsamt, eller varken angenämt eller plågsamt, det står också i lågor. Från vilken eld stiger lågorna? Lågor från begärets eld, från hatets eld, från villfarelsens eld. Jag säger att det brinner från födelsens, åldrandets och dödens, från sorgens, förtvivlans, plågans, våndans och misströstans eld.

Tungan står i lågor. Smaken står i lågor. Tungans medvetande står i lågor. Tungans intryck står i lågor. Och allt som uppstår på grund av tungans intryck - upplevt som angenämt eller plågsamt, eller varken angenämt eller plågsamt, det står också i lågor. Från vilken eld stiger lågorna? Lågor från begärets eld, från hatets eld, från villfarelsens eld. Jag säger att det brinner från födelsens, åldrandets och dödens, från sorgens, förtvivlans, plågans, våndans och misströstans eld.

Kroppen står i lågor. Alla påtagliga förnimmelser står i lågor. Kroppens medvetande står i lågor. Kroppens intryck står i lågor. Och allt som uppstår på grund av kroppens intryck - upplevt som angenämt eller plågsamt, eller varken angenämt eller plågsamt, det står också i lågor. Från vilken eld stiger lågorna? Lågor från begärets eld, från hatets eld, från villfarelsens eld. Jag säger att det brinner från födelsens, åldrandets och dödens, från sorgens, förtvivlans, plågans, våndans och misströstans eld.

Sinnet står i lågor. Mentala objekt står i lågor. Sinnets medvetande står i lågor. Sinnets intryck står i lågor. Och allt som uppstår på grund av sinnets intryck - upplevt som angenämt eller plågsamt, eller varken angenämt eller plågsamt, det står också i lågor. Från vilken eld stiger lågorna? Lågor från begärets eld, från hatets eld, från villfarelsens eld. Jag säger att det brinner från födelsens, åldrandets och dödens, från sorgens, förtvivlans, plågans, våndans och misströstans eld.

Munkar, en insiktsfull och nobel lärjunge som förstår detta tar sig
ur ögats villfarelse, ur alla synbara tings villfarelse, ur ögats medvetandes villfarelse och all villfarelse som uppstår på grund av ögats intryck - upplevt som angenämt eller plågsamt, eller varken angenämt eller plågsamt,
tar sig ur örats villfarelse, ur ljudens villfarelse, ur örats medvetandes villfarelse och all villfarelse som uppstår på grund av örats intryck - upplevt som angenämt eller plågsamt, eller varken angenämt eller plågsamt,
tar sig ur näsans villfarelse, doftens villfarelse, ur näsan medvetandes villfarelse och all villfarelse som uppstår på grund av näsans intryck - upplevt som angenämt eller plågsamt, eller varken angenämt eller plågsamt,
tar sig ur tungans villfarelse, ur smakens villfarelse, ur tungans medvetandes villfarelse och all villfarelse som uppstår på grund av tungans intryck - upplevt som angenämt eller plågsamt, eller varken angenämt eller plågsamt,
tar sig ur sinnets villfarelse, ur mentala objekts villfarelse, ur sinnets medvetandes villfarelse och all villfarelse som uppstår på grund av sinnets intryck - upplevt som angenämt eller plågsamt, eller varken angenämt eller plågsamt.

När han tagit sig ur villfarelsen blir han obunden, när han blivit obunden blir han befriad. När han blivit befriad vet han om att han är befriad. Och han vet: födelse har upphört, det heliga livet har levts, det som skulle göras har blivit gjort, det finns därför inte mer att göra.

Detta sade den Välsignade. Munkarna gladde sig och fröjdades över hans ord.

När denna förklaringen hade getts blev munkarna befriade från orenheter och utan bindning.

(Svensk översättning Kerstin Jönhagen. Från engelsk översättning från pali av Walpola Rahula)

 
 

Kommentar till

Âdittapariyâya Sutta
Eldspredikan
Samyutta Nikaya XXXV.28

 

Detta har jag hört:

En gång vistades den Välsignade i Gaya tillsammans med tusen munkar. Han sade till dem:

Munkar, allt står i lågor. Vad är det som står i lågor?

Det betyder att ”allt står i lågor” är en liknelse. Vi lider och det känns som om man brinner.

Munkar, ögat står i lågor. Alla synbara ting står i lågor. Ögats medvetenhet står i lågor. Ögats intryck står i lågor. Och allt som uppstår på grund av ögats intryck - upplevt som angenämt eller plågsamt, eller varken angenämt eller plågsamt det står också i lågor. Från vilken eld stiger lågorna? Lågor från begärets eld, från hatets eld, från villfarelsens eld. Jag säger att det brinner från födelsens, åldrandets och dödens, från sorgens, förtvivlans, plågans, våndans och misströstans eld.

Vi har ögon. Genom ögonen får vi synintryck som sinnet uppfattar som angenäma eller plågsamma. Speciellt när det sinnet uppfattar som plågsamt inträffar så känns det som man brinner. Att sinnet uppfattar seende som egentligen inte är annat än en neutral företeelse (men som sinnet gör angenämt eller plågsamt) beror på att vi har begär, har och villfarelse.

Vi ser alltså något och låt oss säga att vi uppfattar det som angenämt. Då uppstår begär efter att se mer av detta, och om vi inte kan få det vi önskar uppstår hat mot den eller det som hindrar att vi får det. Villfarelse är okunnighet om hur realiteten ser ut, alltså att syn är syn som sinnet skapar. Alltså skapar vi oss lidande som känns som om vi brinner.

Örat står i lågor. Ljuden står i lågor. Örats medvetenhet står i lågor. Örats intryck står i lågor. Och allt som uppstår på grund av örats intryck - upplevt som angenämt eller plågsamt, eller varken angenämt eller plågsamt, det står också i lågor. Från vilken eld stiger lågorna? Lågor från begärets eld, från hatets eld, från villfarelsens eld. Jag säger att det brinner från födelsens, åldrandets och dödens, från sorgens, förtvivlans, plågans, våndans och misströstans eld.

Texten fortsätter sedan med de andra sinnena, öra (hörsel), tunga (smak), kropp och sinne. Alla skapar lidande.

Näsan står i lågor. Doften står i lågor. Näsans medvetenhet står i lågor. Näsans intryck står i lågor. Och allt som uppstår på grund av näsans intryck - upplevt som angenämt eller plågsamt, eller varken angenämt eller plågsamt, det står också i lågor. Från vilken eld stiger lågorna? Lågor från begärets eld, från hatets eld, från villfarelsens eld. Jag säger att det brinner från födelsens, åldrandets och dödens, från sorgens, förtvivlans, plågans, våndans och misströstans eld.

Tungan står i lågor. Smaken står i lågor. Tungans medvetenhet står i lågor. Tungans intryck står i lågor. Och allt som uppstår på grund av tungans intryck - upplevt som angenämt eller plågsamt, eller varken angenämt eller plågsamt, det står också i lågor. Från vilken eld stiger lågorna? Lågor från begärets eld, från hatets eld, från villfarelsens eld. Jag säger att det brinner från födelsens, åldrandets och dödens, från sorgens, förtvivlans, plågans, våndans och misströstans eld.

Kroppen står i lågor. Alla påtagliga förnimmelser står i lågor. Kroppens medvetenhet står i lågor. Kroppens intryck står i lågor. Och allt som uppstår på grund av kroppens intryck - upplevt som angenämt eller plågsamt, eller varken angenämt eller plågsamt, det står också i lågor. Från vilken eld stiger lågorna? Lågor från begärets eld, från hatets eld, från villfarelsens eld. Jag säger att det brinner från födelsens, åldrandets och dödens, från sorgens, förtvivlans, plågans, våndans och misströstans eld.

Sinnet står i lågor. Mentala objekt står i lågor. Sinnets medvetenhet står i lågor. Sinnets intryck står i lågor. Och allt som uppstår på grund av sinnets intryck - upplevt som angenämt eller plågsamt, eller varken angenämt eller plågsamt, det står också i lågor. Från vilken eld stiger lågorna? Lågor från begärets eld, från hatets eld, från villfarelsens eld. Jag säger att det brinner från födelsens, åldrandets och dödens, från sorgens, förtvivlans, plågans, våndans och misströstans eld.

Munkar, en insiktsfull och nobel lärjunge som förstår detta tar sig
ur ögats villfarelse, ur alla synbara tings villfarelse, ur ögats medvetenhets villfarelse och all villfarelse som uppstår på grund av ögats intryck - upplevt som angenämt eller plågsamt, eller varken angenämt eller plågsamt,

Man ska träna sig i att uppfatta ögat, örat etc och vad ögat, örat etc skapar på det sättet att till exempel det vi ser, hör etc inte är plågsamt utan att vi själva i sinnet gör om det vi ser till något plågsamt.

tar sig ur örats villfarelse, ur ljudens villfarelse, ur örats medvetenhets villfarelse och all villfarelse som uppstår på grund av örats intryck - upplevt som angenämt eller plågsamt, eller varken angenämt eller plågsamt,
tar sig ur näsans villfarelse, doftens villfarelse, ur näsan medvetenhets villfarelse och all villfarelse som uppstår på grund av näsans intryck - upplevt som angenämt eller plågsamt, eller varken angenämt eller plågsamt,
tar sig ur tungans villfarelse, ur smakens villfarelse, ur tungans medvetenhets villfarelse och all villfarelse som uppstår på grund av tungans intryck - upplevt som angenämt eller plågsamt, eller varken angenämt eller plågsamt,
tar sig ur sinnets villfarelse, ur mentala objekts villfarelse, ur sinnets medvetenhets villfarelse och all villfarelse som uppstår på grund av sinnets intryck - upplevt som angenämt eller plågsamt, eller varken angenämt eller plågsamt.

När han tagit sig ur villfarelsen blir han obunden, när han blivit obunden blir han befriad. När han blivit befriad vet han om att han är befriad. Och han vet: födelse har upphört, det heliga livet har levts, det som skulle göras har blivit gjort, det finns därför inte mer att göra.

När en människa slutar upp med att skapa angenämt eller plågsamt innebär det befrielse och en människa som förstått hur verkligheten är, kommer inte att plågas av återfödelse mer utan når nibbana (nirvana).

Detta sade den Välsignade. Munkarna gladde sig och fröjdades över hans ord.

När denna förklaringen hade getts blev munkarna befriade från orenheter och utan bindning.

Kommentar röd text Kerstin Jönhagen. Suttan: Svensk översättning Kerstin Jönhagen. Från engelsk översättning från pali av Walpola Rahula

 

Source : http://www.dhamma.se

Home | Links | Contact

Copy Right Issues © DhammaTalks.net