DhammaTalks.net

 

KAYAGATA -SATI SUTTA
- Djup uppmärksamhet på kroppen
uppmärksamhet på kroppen
Majjhima Nikaya 119

Jag har hört att vid ett tillfälle vistades Den Välsignade i Anathapindikas kloster i Savatthi vid Jetadungen. Vid detta tillfälle hade ett stort antal munkar efter måltiden på återvägen från sin tiggarrunda samlats i mötessalen när detta samtal uppstod: ”Är det inte häpnadsväckande, vänner! Är det inte förbluffande! - i vilken hög grad djup uppmärksamhet på kroppen, som utvecklad och fullföljd, vilket sagts av Den Välsignade som vet, som förstår - den aktningsvärde, av egen kraft upplyste - blir en betydelsefull frukt och betydelsefullt gagn.” Och detta samtal fick inget slut.

Då gick Den Välsignade sent på eftermiddagen från sin avskildhet till mötessalen och när han anlänt satte han sig på en sittplats och var redo. När han satt sig där sade han till munkarna: ”För vilket samtalsämne har ni samlats här tillsammans? Och vilket samtal fick inget slut?”

Just nu, Vördade, efter måltiden på återvägen från vår tiggarrunda samlades vi i mötessalen när detta samtal uppstod: ”Är det inte häpnadsväckande, vänner! Är det inte förbluffande! - i vilken hög grad djup uppmärksamhet på kroppen, som utvecklad och fullföljd, vilket sagts av Den Välsignade som vet, som förstår - den aktningsvärde, av egen kraft upplyste - blir en betydelsefull frukt och betydelsefullt gagn.” Detta var det samtal som inte fick något slut då Den Välsignade anlände.

Den Välsignade sade: ”Och hur utvecklas djup uppmärksamhet på kroppen, hur fullföljs den så att den blir en betydelsefull frukt och betydelsefullt gagn?

Jo, munkar, nu har en munk begett sig till skogen, till foten av ett träd eller till en enslig plats, sitter med korslagda ben, håller kroppen upprätt och inriktar sin medvetenhet på det som är till hands. Hela tiden medveten, andas han in, medveten andas han ut.

När han andas in ett långt andetag förstår han när han andas in ett långt andetag. När han andas ut ett långt andetag förstår han när han andas ut ett långt andetag. När han andas in ett kort andetag förstår han när han andas in ett kort andetag. När han andas ut ett kort andetag förstår han när han andas ut ett kort andetag. Han tränar sig att andas in medveten om hela kroppen och att andas ut medveten om hela kroppen. Han tränar sig att andas in och lugna kroppslig aktivitet och att andas ut och lugna kroppslig aktivitet. Och han håller sålunda fast vid detta uppmärksam, ivrig och beslutsam, alla minnen och föresatser förknippade med lekmannens liv är uppgivna, och med dessa uppgivningar samlar och lugnar sig hans sinne i hans inre, växer samlat och koncentrerat. Detta är hur en munk utvecklar djup uppmärksamhet på kroppen.

Vidare, när en munk går, förstår han att han går. När han står förstår han att han står. När han sitter förstår han att han sitter. När han ligger ner förstår han att han ligger ner. Eller hur hans kropp än fungerar, så förstår han det. Och han håller sålunda fast vid detta uppmärksam, ivrig och beslutsam, alla minnen och föresatser förknippade med lekmannens liv är uppgivna, och med dessa uppgivningar samlar och lugnar sig hans sinne i hans inre, växer samlat och koncentrerat. Detta är hur en munk utvecklar djup uppmärksamhet på kroppen.

Vidare, när han går fram och tillbaka, gör han sig helt uppmärksam, när han tittar framåt och när han tittar bort… när han böjer och sträcker armar och ben… när han bär sina ytterkläder, sin munkdräkt och sin skål… när han äter, dricker, tuggar, smakar… när han urinerar och har avföring… när han går, står, sitter, somnar, vaknar och fortfarande tyst gör han sig helt uppmärksam. Och han håller sålunda fast vid detta uppmärksam, ivrig och beslutsam, alla minnen och föresatser förknippade med lekmannens liv är uppgivna, och med dessa uppgivningar samlar och lugnar sig hans sinne i hans inre, växer samlat och koncentrerat. Detta är hur en munk utvecklar djup uppmärksamhet på kroppen.

Vidare, munken begrundar själva denna kropp från fotsulorna och upp, från hjässan och ner, omsluten av huden och full av olika lags orena ting: hår på huvudet, hår på kroppen, naglar, tänder, hud, kött, senor, ben, märg, njurar, hjärta, lever, lungsäck, mjälte, lungor, tunntarm, tjocktarm, mage, exkrement, galla, slem, var, blod, svett, fett, tårar, talg, spott, snor, ledvätska, urin. Precis som en säck med öppning i båda ändar vore full av olika slags korn - vete, ris, mungbönor, kidneybönor, sesamfrön, skalat ris - och en människa med god syn som låter det rinna ut, skulle begrunda: Detta är vete. Detta är ris. Detta är mungbönor. Detta är kidneybönor. Detta är sesamfrön. Detta är skalat ris. På samma sätt begrundar själva denna kropp från fotsulorna och upp, från hjässan och ner, omsluten av huden och full av olika lags orena ting: hår på huvudet, hår på kroppen, naglar, tänder, hud, kött, senor, ben, märg, njurar, hjärta, lever, lungsäck, mjälte, lungor, tunntarm, tjocktarm, mage, exkrement, galla, slem, var, blod, svett, fett, tårar, talg, spott, snor, ledvätska, urin. Och han håller sålunda fast vid detta uppmärksam, ivrig och beslutsam, alla minnen och föresatser förknippade med lekmannens liv är uppgivna, och med dessa uppgivningar samlar och lugnar sig hans sinne i hans inre, växer samlat och koncentrerat. Detta är hur en munk utvecklar djup uppmärksamhet på kroppen.
Vidare begrundar en munk själva denna kropp - allt eftersom den står eller ligger ner med tanke på dess sammansättning - I denna kropp finns egenskaper som är fast som jord, flytande som vatten, flammande som eld och växlande som vinden. Och han håller sålunda fast vid detta uppmärksam, ivrig och beslutsam, alla minnen och föresatser förknippade med lekmannens liv är uppgivna, och med dessa uppgivningar samlar och lugnar sig hans sinne i hans inre, växer samlat och koncentrerat. Detta är hur en munk utvecklar djup uppmärksamhet på kroppen.
Vidare, som om han såg ett lik kastat i ett likområde - dött sedan en dag, två dagar, tre dagar - uppsvällt, svartblått och frätt, tillämpar han det på själva denna kropp. Denna kropp också: Så är dess natur, så är dess framtid, så är dess oundvikliga öde.

Eller åter som om han såg ett lik kastat i ett likområde, uppäten av kråkor, hökar, gamar, hundar, sjakaler eller av olika slags djur… ett skelett fläckat av kött och blod, hållet ihop av senor… ett skelett utan kött fläckat av blod, hållet ihop av senor… ett skelett utan kött eller blod hållet ihop av senor… ben lossnade från sina senor, utspridda åt alla håll - här ett handben, där ett fotben, här ett vadben, här ett lårben, här ett höftben, där en ryggrad, här ett revben, där ett bröstben, här ett skulderblad. där ett nackben, här ett käkben, där en tand, här en skalle, vitnade ben, som liknar snäckans färg, i en hög, mer än ett år gamla, söndervittrade till stoft: han tillämpar det på själva denna kropp. Denna kropp också: Så är dess natur, så är dess framtid, så är dess oundvikliga öde.

Och han håller sålunda fast vid detta uppmärksam, ivrig och beslutsam, alla minnen och föresatser förknippade med lekmannens liv är uppgivna, och med dessa uppgivningar samlar och lugnar sig hans sinne i hans inre, växer samlat och koncentrerat. Detta är hur en munk utvecklar djup uppmärksamhet på kroppen.

De fyra jhanas

Vidare, helt fjärmad från sinnlighet, fjärmad från dåliga mentala egenskaper, träder han in i och förblir i den första jhana: hänryckt och med glädje alstrat av fjärmandet förenat med tankeföreställningar och planlösa tankar. Han sprider i, utbreder i, strör ut i och fyller kroppen med hänryckning och glädje alstrat av fjärmandet. Precis som en skicklig badmästare eller badmästares lärling skulle hälla badpuder i en mässingsskål och knåda ihop det bestänkt om och om igen med vatten så att denna boll av badpuder blev fylld, mättad av fukt, som trängt igenom invändigt och utvändigt men likväl inte skulle droppa, så sprider munken i kroppen hänryckning och glädje alstrat av fjärmandet. Det finns inget i hela hans kropp icke genomträngt av hänryckning och glädje alstrat av fjärmandet. Och han håller sålunda fast vid detta uppmärksam, ivrig och beslutsam, alla minnen och föresatser förknippade med lekmannens liv är uppgivna, och med dessa uppgivningar samlar och lugnar sig hans sinne i hans inre, växer samlat och koncentrerat. Detta är hur en munk utvecklar djup uppmärksamhet på kroppen.

Och vidare, genom att stilla tankeföreställningar och planlösa tankar träder han in i och förblir i den andra jhana: hänryckt och med glädje alstrat av lugnet förenat med uppmärksamhet fri från tankeföreställningar och planlösa tankar - med inre förvissning. Han sprider i, utbreder i, strör ut i och fyller kroppen med hänryckning och glädje alstrat av lugnet. Precis som en sjö med en källa som rinner upp från den utan tillflöde från öst, väst, norr eller söder och med luften uppfylld, i överflöd strömmar ner gång på gång, så att den kalla vattenkällan som rinner upp från den skulle sprida, utbreda, fördela och fylla den med kallt vatten, ingen del av sjön icke genomträngt av kallt vatten, så sprider munken i kroppen hänryckning och glädje alstrat av lugnet. Det finns inget i hela hans kropp icke genomträngt av hänryckning och glädje alstrat av lugnet. Och han håller sålunda fast vid detta uppmärksam, ivrig och beslutsam, alla minnen och föresatser förknippade med lekmannens liv är uppgivna, och med dessa uppgivningar samlar och lugnar sig hans sinne i hans inre, växer samlat och koncentrerat. Detta är hur en munk utvecklar djup uppmärksamhet på kroppen.

Och vidare, genom borttoning av hänryckning förblir han i jämnmod, medveten och uppmärksam och fysiskt mottaglig för njutning. Han träder in i och förblir i den tredje jhana om vilket de ädla förklarar: Med jämnmod och medveten är han kvar vid det njutbara. Han sprider i, utbreder i, strör ut i och fyller kroppen med njutning befriad från hänryckning. Precis som i en lotusdamm några av lotusen, födda och uppväxta i vattnet står nere i vattnet och blommar utan att komma upp från vattnet, så att kallt vatten sprids, utbreds, fördelas och fyller dem från deras rötter till deras toppar, och inget av dessa lotus icke skulle genomträngas av kallt vatten, så sprider munken i kroppen njutning befriad från hänryckning. Det finns inget i hela hans kropp icke genomträngt av njutning befriad från hänryckning. Och han håller sålunda fast vid detta uppmärksam, ivrig och beslutsam, alla minnen och föresatser förknippade med lekmannens liv är uppgivna, och med dessa uppgivningar samlar och lugnar sig hans sinne i hans inre, växer samlat och koncentrerat. Detta är hur en munk utvecklar djup uppmärksamhet på kroppen.

Och vidare, med övergivande av njutning och smärta - som med tidigare försvinnande av glädje och sorg - träder han in i och förblir i den fjärde jhana: renad av jämnmod och medvetenhet, varken-njutning-eller-smärta. Han sitter och sprider i kroppen ren, lysande medvetenhet. Precis som om en man satt täckt från huvud till fötter av en vit klädnad så att det icke fanns någon del av hans kropp som den vita klädnaden inte täckte, så sitter munken spridande i kroppen ren, lysande medvetenhet. Det finns inget i hela hans kropp icke genomträngt av ren, lysande medvetenhet. Och han håller sålunda fast vid detta uppmärksam, ivrig och beslutsam, alla minnen och föresatser förknippade med lekmannens liv är uppgivna, och med dessa uppgivningar samlar och lugnar sig hans sinne i hans inre, växer samlat och koncentrerat. Detta är hur en munk utvecklar djup uppmärksamhet på kroppen.

Medvetenhet

Munkar, var och en som utvecklar djup uppmärksamhet på kroppen, omfattar alla dugliga egenskaper och har klar förståelse. 

Hos någon som inte utvecklat djup uppmärksamhet på kroppen, skaffar sig Mara tillträde, skaffar sig Mara ett fotfäste.

Antag att en man skulle kasta ett tungt stenklot i en hög våt lera. Vad tror ni munkar, skulle stenklotet skaffa sig tillträde till högen våt lera?

Ja, Vördade.

På samma sätt, hos någon som inte utvecklat djup uppmärksamhet på kroppen, skaffar sig Mara tillträde, skaffar sig Mara ett fotfäste.

Antag nu att det fanns ett mycket torrt förtvinat stycke virke och en man skulle komma med en tänd fackla och tänka: ”Jag vill göra upp en eld, eld skapar värme.” Vad tänker ni munkar, Skulle han kunna göra upp en eld och skapa värme genom att stryka den tända facklan mot det torra förtvinade stycket virke?

Ja, Vördade.

På samma sätt, hos någon som inte utvecklat djup uppmärksamhet på kroppen, skaffar sig Mara tillträde, skaffar sig Mara ett fotfäste.

Antag nu att det fanns en tom tömd vattenkruka på en ställning och en man kom bärande på en last vatten. Vad tror ni, skulle han hitta en plats att hälla vattnet?

Ja, Vördade.

På samma sätt, hos någon som inte utvecklat djup uppmärksamhet på kroppen, skaffar sig Mara tillträde, skaffar sig Mara ett fotfäste.

Sålunda, hos någon som utvecklat djup uppmärksamhet på kroppen, skaffar sig Mara inte tillträde, skaffar sig Mara inte ett fotfäste. Antag att en man skulle kasta ett nystan av snöre mot en dörr gjord helt i kärnvirke. Vad tror ni, skulle detta lätta nystan av snöre skaffa sig inträde i denna dörr gjord helt av kärnvirke?

Nej, Vördade

På samma sätt, hos någon som utvecklat djup uppmärksamhet på kroppen, skaffar sig Mara inte tillträde, skaffar sig Mara inte ett fotfäste.

Antag nu att det fanns ett blött savfyllt stycke virke och en man skulle komma med en tänd fackla och tänka: ”Jag vill göra upp en eld, eld skapar värme.” Vad tänker ni munkar, Skulle han kunna göra upp en eld och skapa värme genom att stryka den tända facklan mot det blöta savfyllda stycket virke?

Nej, Vördade.

På samma sätt, hos någon som utvecklat djup uppmärksamhet på kroppen, skaffar sig Mara inte tillträde, skaffar sig Mara inte ett fotfäste.

Antag nu att det fanns en vattenkruka på en ställning till brädden fylld med vatten så att korna kunde dricka från den, och en man kom bärande på en last vatten. Vad tror ni, skulle han hitta en plats att hälla vattnet?

Nej, Herre.

På samma sätt, hos någon som utvecklat djup uppmärksamhet på kroppen, skaffar sig Mara inte tillträde, skaffar sig Mara inte ett fotfäste.

Ingång till högre insikt

När någon har utvecklat och fullföljt djup uppmärksamhet på kroppen, så vänder han vilken som helst av de sex högre insikterna till sitt sinne för att veta och inse, han kan själv uppleva dem när det finns en ingång.

Antag att det fanns en vattenkruka på en ställning till brädden fylld med vatten så att korna kunde dricka från den, och en man skulle välta den på något sätt, skulle vattnet rinna ut?

Ja, Vördade.

På samma sätt, när någon har utvecklat och fullföljt djup uppmärksamhet på kroppen, så vänder han vilken som helst av de sex högre insikterna till sitt sinne för att veta och inse, han kan själv uppleva dem när det finns en ingång.

Antag det fanns en fyrkantig vattenbehållare, placerad på marken, hållen ihop av skydd, till brädden fylld med vatten så att korna kunde dricka från den. Om en stark man skulle lossna på skydden på något sätt, skulle vattnet rinna ut?

Ja, Vördade.

På samma sätt, när någon har utvecklat och fullföljt djup uppmärksamhet på kroppen, så vänder han vilken som helst av de sex högre insikterna till sitt sinne för att veta och inse, han kan själv uppleva dem när det finns en ingång.

Antag att det fanns en vagn i en korsning, selad med ett fullblod väntande med piskan liggande redo så att en skicklig kusk, en hästtämjare, skulle kunna sätta sig upp och tag tömmen i vänster hand och piskan i höger och köra ut till vilken plats och från vilken väg han ville, på samma sätt, när någon har utvecklat djup uppmärksamhet på kroppen, så vänder han vilken som helst av de sex högre insikterna till sitt sinne för att veta och inse, han kan själv uppleva dem när det finns en ingång.

Tio gagneligheter 

Munkar, den som utvecklat och fullföljt djup uppmärksamhet på kroppen, har kultiverat, utvecklat, fullföljt, fått verktyg för hänförelse, givits en grund, stadig, befäst och välunderbyggd, kan förvänta sig tio gagneligheter. Vilka tio? 

1. Han besegrar obehag och välbehag och obehagen besegrar inte honom. Han förblir segrande över vilket obehag som än uppstår.

2. Han besegrar fruktan och skräck, och fruktan och skräck besegrar inte honom. Han förblir segrande över vilken fruktan eller skräck som uppstår.

3. Han är inte mottaglig för kyla, hetta, hunger, törst, stick av bromsar och moskiter, vind och sol och krypande saker; för smädande, sårande tal; han är av den sort som kan uthärda kroppsliga känslor som när de uppstår, är smärtfyllda, skarpa stickande, häftiga, oangenäma, obehagliga, dödliga.

4. Han kan fritt, utan problem eller svårighet, nå de fyra jhanas, förhöjda mentala tillstånd som ger en angenäm varaktighet här och nu.

5. Han utför många övernaturliga krafter. Från att ha varit en blir han många, från att ha varit många blir han en. Han är synlig. Han försvinner. Han går obehindrat genom väggar, vallar och berg lika väl som genom rymden. Han dyker in och ut ur jorden som om det vore vatten. Han går på vatten utan att sjunka som om det vore torra land. Sittande med korslagda ben flyger han genom luften som en bevingad fågel. Med sin hand stryker han över både sol och måne, så mäktig och full av kraft. Han utövar inflytande med sin kropp även så långt som i Brahmas världar.

6. Han hör - med avseende på sin gudomliga hörsel, renad och överträffande det mänskliga - båda slagen av ljud, gudomliga och mänskliga, både nära och fjärran.

7. Han känner medvetandet hos andra varelser, andra enskilda människor, genom att omsluta det med sin egen medvetenhet. Han urskiljer ett sinne med begär som ett sinne med begär och ett sinne utan begär som ett sinne utan begär. Han urskiljer ett sinne med hat som ett sinne med hat och ett sinne utan hat som ett sinne utan hat. Han urskiljer ett sinne med villfarelse som ett sinne med villfarelse och ett sinne utan villfarelse som ett sinne utan villfarelse. 
Han urskiljer ett sinne med inskränkthet som ett sinne med inskränkthet och ett splittrat sinne som ett splittrat sinne. Han urskiljer ett uppblåst sinne som ett uppblåst sinne och ett icke uppblåst sinne som ett icke uppblåst sinne. Han urskiljer ett sinne på hög nivå som ett sinne på hög nivå och ett sinne utan hög nivå som ett sinne utan hög nivå. Han urskiljer ett koncentrerat sinne som ett koncentrerat sinne och ett okoncentrerat sinne som ett okoncentrerat sinne. Han urskiljer ett befriat sinne som ett befriat sinne och ett obefriat sinne som ett obefriat sinne. 

8. Han kommer ihåg sina mångfaldiga tidigare liv det vill säga en födelse, två födslar, tre födslar, fyra, fem, tio, tjugo, trettio, fyrtio, femtio, ett hundra, ettusen, etthundratusen, många eoner av kosmisk sammandragning, många eoner av kosmisk utvidgning, många eoner av sammandragning och utvidgning. Där hade jag sådant namn, hörde till en sådan släkt, hade utseende. Sådan var min föda, sådan min upplevelse av behag och smärta, sådant slut på mitt liv. Döende bort från det tillståndet, uppkom jag där. Där hade jag också ett sådant namn, hörde till en sådan släkt, hade ett sådant utseende. Sådan var min föda, sådan min upplevelse av behag och smärta, sådant slut på mitt liv. Döende bort från det tillståndet, uppkom jag där. På så sätt kommer han ihåg sina mångfaldiga liv i deras former och detaljer.

9. Han ser - med avseende på sitt gudomliga öra, renad och överträffande det mänskliga - varelser dö bort och åter synas, och han uppfattar hur de var dåliga och förträffliga, vackra och fula, lyckliga och olyckliga i förhållande till deras kamma. Dessa varelser, som var försedda med dåligt rättesnöre för kropp, tal och sinne, som skymfade de ädla, hade fel uppfattningar och satte igång med handlingar under inflytande av fel uppfattningar - med kroppens uppbrott, efter döden, hade åter uppkommit på de sämre planen, den dåliga platsen, de lägre världarna, i helvetet. Men dessa varelser som var försedda med gott rättesnöre för kropp, tal och sinne, som inte skymfade de ädla, hade rätt uppfattningar och satte igång med handlingar under inflytande av rätt uppfattningar - med kroppens uppbrott, efter döden, hade åter uppkommit på goda platser, i den himmelska världen. Sålunda - med avseende på sitt gudomliga öra, renad och överträffande det mänskliga - ser han varelser dö bort och åter synas, och han uppfattar hur de var dåliga och förträffliga, vackra och fula, lyckliga och olyckliga i förhållande till deras kamma.

10. Genom att sluta det mentala flödet, förblir han i flödesfri medvetandebefrielse och insiktsbefrielse efter att ha förstått och insett just här och nu.
Munkar, den som utvecklat och fullföljt djup uppmärksamhet på kroppen, har kultiverat, utvecklat, fullföljt, fått verktyg för hänförelse, givits en grund, stadig, befäst och välunderbyggd, kan förvänta sig tio gagneligheter.

Detta är vad Den Välsignade sade. Nöjda, gladde sig munkarna åt Den Välsignades ord.

 

(Svensk översättning Kerstin Jönhagen. Från engelsk översättning från pali av Thanissaro Bhikkhu från www. accesstoinsight.org)

 

Source : http://www.dhamma.se

Home | Links | Contact

Copy Right Issues © DhammaTalks.net