Aṅguttara Nikāya

6.55. Överdriven strävan

Detta har jag hört: Vid ett tillfälle befann sig den Välsignade nära Rajagaha vid berget Vulture Peak. Och samtidigt vistades Bhante Sona också nära Rajagaha i Cool Wood. Då när Bhante Sona mediterade i enrum (sedan han praktiserat gående meditation ända tills hans fotsulor spruckit och blödde) kom följande tankar upp i hans medvetande: ”Bland de av den Välsignades lärjungar som driver på sin strävan är jag en, men mitt sinne har inte befriats från att renas från fasthållande. Nu har min familj så mycket rikedomar som möjligt som behövs för att njuta av välstånd och skaffa meriter (andliga). Hur skulle det vara om jag övergav träningen, återvände till det lägre livet (som lekman), njöt av välstånd och skaffade meriter?”

Då, när den Välsignade så snart som han i sitt medvetande tog emot tankarna i Bhante Sonas medvetande—så som en stark människa sträcker ut sin böjda arm eller böjer sin utsträckte arm—försvann han från berget Vulture Peak, visade sig i Cool Wood rätt framför Bhante Sona och satte sig ner på en iordningställd sittplats. Bhante Sona satte sig efter att ha hälsat på den Välsignade vid hans sida. När de satt där sade den Välsignade till honom:

—Just nu när du mediterade i enrum, kom inte följande tankar upp i ditt medvetande: ‘Bland de av den Välsignades lärjungar som driver på sin strävan är jag en, men mitt sinne har inte befriats från att renas från fasthållande. Nu har min familj så mycket rikedomar som möjligt som behövs för att njuta av välstånd och skaffa meriter (andliga). Hur skulle det vara om jag övergav träningen, återvände till det lägre livet (som lekman), njöt av välstånd och skaffade meriter’.

—Jo, Mästare.

—Nå hur är det Sona, tidigare när du var en lekman var du en skicklig vina-spelare?

—Ja, Mästare.

—Och vad anser du: när strängarna på din vina var för hårt spända, var då din vina välstämd och spelbar?

—Nej, Mästare.

—Och vad anser du: när strängarna på din vina var för löst spända, var då din vina välstämd och spelbar?

—Nej, Mästare.

—Och vad anser du: när strängarna på din vina varken var för löst spända eller för hårt, men stämda för rätt tonart, var då din vina välstämd och spelbar?

—Ja, Mästare.

—På samma sätt, Sona, leder din överdrivna strävan till rastlöshet, alltför slapp strävan till lättja. Således skall du bestämma den rätta tonarten för din strävan, anpassa tonarten efter de fem förmågorna (indriya) och sedan ta tag i ditt meditationsobjekt.

”Ja, Mästare", svarade Bhante Sona den Välsignade. Sedan, när han hade gett denna uppmaning till Bhante Sona, försvann—så som en stark människa sträcker ut sin böjda arm eller böjer sin utsträckte arm—den Välsignade från Cool Wood till berget Vulture Peak.

Så därefter bestämde Bhante Sona den rätta tonarten för sin strävan, anpassade tonarten efter de fem förmågorna och tog sedan tag i sitt meditationsobjekt. Ensam, avskild, uppmärksam, ivrig och beslutsam nådde han inom icke lång tid, och höll fast vid, det högsta målet för det heliga livet till vilket familjemedlemmar med rätta gick från hem till hemlöshet, och han förstod och förverkligade det här och nu. Han förstod: ”Återfödelsen har upphört, det heliga livet är uppfyllt, uppdraget utfört”. Och således blev Bhante Sona ytterligare en av arahanter.

Sedan, när han nått arahantskapet, kom följande tanke för Bhante Sona: ”Om jag skulle gå till den Välsignade, och när jag nått honom, förklara insikten i hans närvaro?” Således gick han till den Välsignade och när han kom fram satte han sig, efter att ha hälsat honom, ner vid hans sida. När han satt där sade han till den Välsignade: ”När en munk blir en ararhant, vars återfödslar upphört, som har nått uppfyllelse, utfört uppdraget, lagt ner bördan, uppnått det verkliga målet, helt brutit återfödelsens boja och befriad genom rätt insikt, har han förvärvat sex ting: uppgivande, avskildhet, upphörande av lidande, upphörande av begär, upphörande av fasthållande och upphörande av villfarelse.

Nu torde följande tankar uppkomma hos en särskild munk, ‘Kanske det fullständigt beror på övertygelse att denne munk har förvärvat uppgivande’, men man ska inte se det på detta sätt. Munken vars återfödslar har upphört, som har uppfyllt (det heliga livet) ser inte inom sig vare sig ytterligare att göra eller ytterligare att tillägga till vad som har blivit gjort. Det är på grund av begärets upphörande, på grund av att han blivit fri från begär som han har förvärvat uppgivande. Det är på grund av upphörande av agg, på grund av att han blivit fri från agg som han har förvärvat uppgivande. Det är på grund av upphörande av villfarelse, på grund av att han blivit fri från villfarelse som han förvärvat uppgivande.

Nu torde följande tankar uppkomma hos en särskild munk, ‘Kanske det är på grund av att han önskar vinst, heder och berömmelse som denna munk förvärvat avskildhet’. Kanske är det på grund av att han faller tillbaka på att hålla fast vid föreskrifter och praktiserande såsom nödvändigt, som han förvärvar upphörande av begär’, men man ska inte se det på detta sätt. Munken vars återfödslar har upphört, som har uppfyllt (det heliga livet) ser inte inom sig vare sig ytterligare att göra eller ytterligare att tillägga till vad som har blivit gjort. Det är på grund av begärets upphörande, på grund av att han blivit fri från begär som han har förvärvat upphörande av lidande. Det är på grund av upphörande av agg, på grund av att han blivit fri från agg som han har förvärvat upphörande av lidande. Det är på grund av upphörande av villfarelse, på grund av att han blivit fri från villfarelse som han förvärvat upphörande av lidande.

Det är på grund av begärets upphörande, på grund av att han blivit fri från begär … Det är på grund av upphörande av agg, på grund av att han blivit fri från agg … Det är på grund av upphörande av villfarelse, på grund av att han blivit fri från villfarelse, som han förvärvat upphörande av begär, som han förvärvat upphörande av fasthållande, som han förvärvat upphörande av villfarelse.

Även om kraftfulla gestaltningar medvetandegjorda genom ögat kommer i det visuella området hos en munk, vars sinne sålunda är helt befriat, blir hans sinne inte övermannat och inte heller neddraget. I stillhet med orubbligt lugn samlar han sin uppmärksamhet på deras försvinnande. Och även om kraftfulla ljud… dofter… smaker… känselförnimmelser… även om kraftfulla tankar medvetandegjorda genom intellektet kommer i det intellektuella området hos en munk, vars sinne sålunda är helt befriat, blir hans sinne inte övermannat och inte heller neddraget. I stillhet med orubbligt lugn samlar han sin uppmärksamhet deras försvinnande.

Precis som om det fanns en klippa utan sprickor, utan klyftor, en kompakt massa, och det då från öster kom en kraftig storm och regn: klippan skulle varken skaka, skälva eller darra. På samma sätt, även om kraftfulla gestaltningar medvetandegjorda genom ögat kommer i det visuella området hos en munk, vars sinne sålunda är helt befriat, blir hans sinne inte övermannat och inte heller neddraget. I stillhet med orubbligt lugn samlar han sin uppmärksamhet på deras försvinnande. Och även om kraftfulla ljud… dofter… smaker… känselförnimmelser… även om kraftfulla tankar medvetandegjorda genom intellektet kommer i det intellektuella området hos en munk, vars sinne sålunda är helt befriat, blir hans sinne inte övermannat och inte heller neddraget. I stillhet med orubbligt lugn samlar han sin uppmärksamhet på deras försvinnande.

När någons medvetenhet har förvärvat
uppgivande, avskildhet
upphörande av lidande, upphörande av fasthållande.
upphörande av begär, upphörande av villfarelse,
ser uppkomsten av sinnesintryck
är sinnet fullkomligt befriat .
För denne munk, fullkomligt befriad,
hjärtat fridfullt,
finns intet att göra
intet att tillägga
till vad som gjorts.
Som en ensam klippa ej rörs av vinden,
så också alla gestaltningar, smaker. ljud,
dofter, känselförnimmelser,
tankar önskvärda eller inte
har ingen verkan på en Sådan.
Sinnet—stilla, fullkomligt befriat—
samlar uppmärksamheten på deras försvinnande.